Vem får makten när bygden får vindkraftspengarna?

Två grannar kan se samma nya vindkraftverk från sina köksfönster. Den som äger sitt hus kan under vissa villkor få del av intäkterna. Den som hyr har ingen egen sådan rätt genom att bo där; den nya lagen riktar sig till byggnadsägaren. Ägaren och hyresgästen bär olika ekonomiska risker. Samma vindkraftverk utanför köksfönstret behöver därför inte innebära samma ekonomiska rättigheter. Men båda har skäl att vilja påverka vad som händer där de bor. Lag om intäktsdelning från vindkraftsanläggningar

Den skillnaden borde få större plats i energidebatten. När vi talar om att ge lokalsamhället del av omställningens värde behöver vi fråga vilka människor vi menar. Kommunen, markägaren och invånarna har delvis olika intressen. En utbetalning till en av dem ger inte automatiskt de andra större handlingsfrihet.

Pengar till kommunen är inte samma sak som makt i bygden.

Jag vill att den gröna omställningen ger människor större möjlighet att forma utvecklingen där de bor. För mig behöver den lokala makten därför bestå av tre olika saker: ersättning till den som har ett särskilt ekonomiskt anspråk, gemensamma resurser som kan användas i bygden och en faktisk möjlighet att påverka själva förändringen. Det ena ersätter inte det andra.

Det hör ihop med en liberal syn på både äganderätt och demokrati. Den som investerar får möjlighet till avkastning men tar också en risk. Men möjligheten att påverka gemensamma beslut måste vara öppen även för den som inte äger sitt hus, sin mark eller en andel i ett vindkraftverk.

Sverige har tagit steg mot större lokal återföring. Under våren 2026 betalades sammanlagt 710 miljoner kronor ut till vindkraftskommuner för åren 2025 och 2026. Den 1 juli trädde lagen om intäktsdelning för vissa närboende byggnadsägare i kraft. Båda förändringarna är välkomna. De gör samtidigt frågan om fördelningen inom lokalsamhället mer angelägen. Energimyndigheten om kommunstödet, intäktsdelningslagen

Det svenska kommunstödet är ett statsbidrag. Regeringens uttalade avsikt är att ersättningen ska vara långsiktig, men utbetalningarna förutsätter att riksdagen anvisar medel och är därmed en del av den årliga budgetprocessen. Proposition 2025/26:239, avsnitt 6.1, regeringens svar om budgetmedlen

Jag vill gå vidare från dagens statsbidrag till en långsiktigt reglerad kommunal intäkt kopplad till skatteintäkterna från vindkraftsanläggningar. Om det bäst görs genom en direkt kommunal andel av fastighetsskatten eller genom en annan lagreglerad modell behöver utredas. Principen bör vara tydlig: kommunens intäkt ska inte vara beroende av att nya medel anvisas i den årliga budgetprocessen.

Hur intäkten beräknas och finansieras behöver vara tydligt, liksom hur den påverkar skatteutjämningen. Motivet är att ge kommunen bättre möjlighet att planera och invånarna något gemensamt att förfoga över. Det är inget anspråk på att behålla hela värdet av en naturresurs. Människor i andra kommuner behöver också fungerande välfärd, och elförsörjningen är ett gemensamt intresse. En lokal andel måste kunna försvaras även inför dem som inte bor nära kraftverken.

Men var pengarna hamnar inom kommunen spelar också roll. En by långt från centralorten är inte samma sak som kommunorganisationen. Den som får sin närmiljö förändrad kan ha andra prioriteringar än den kommunala majoriteten. Att hänvisa till att pengarna gör nytta någonstans i budgeten räcker därför inte som svar på frågan om lokal delaktighet.

Jag vill att berörda invånare får prioritera hur en avgränsad del av återföringen används i bygden. Kommunens folkvalda ska bestämma pottens storlek, syfte och villkor i förväg. Inom den ramen bör invånarnas prioritering väga tungt och normalt följas.

Det kan ske genom en lokal medborgarbudget, där invånarna får föreslå och prioritera mellan exempelvis lokal infrastruktur, naturvård, mötesplatser eller andra gemensamma investeringar. Förslagen behöver först prövas mot villkoren och kostnadsberäknas, inklusive framtida drift. Kommunen fattar det formella beslutet och behåller ansvaret för att pengarna används lagligt och transparent. Medborgarbudget används redan som modell för att låta invånare prioritera en avgränsad del av kommunala resurser. Tillväxtverket om medborgarbudget

Vilka områden och invånare som omfattas behöver bestämmas i förväg efter öppna och sakliga kriterier för hur de berörs. Att hyra sitt hem eller sakna pengar att investera ska inte vara ett hinder. Formerna för deltagandet behöver också göra det möjligt för dem som inte redan är organiserade att komma till tals.

Avsteg från invånarnas prioritering behöver motiveras öppet med konkreta skäl, exempelvis rättsliga hinder som framkommit senare eller kostnader som överskrider den beslutade ramen. Om förutsättningarna ändras bör invånarna få möjlighet att prioritera på nytt. Ett inflytande som bara gäller när människor väljer politikernas favorit är ett alltför begränsat löfte om lokal makt.

Detta är något annat än individuell kompensation. Den som har ett särskilt ersättningsanspråk ska inte behöva försvara det inför grannarna. Och den som får del av en gemensam nytta ska kunna fortsätta motsätta sig själva etableringen.

Det finns nämligen skäl att vara försiktig med föreställningen att pengar ska göra människor positiva. En dansk utvärdering från 2025 fann inga statistiskt säkerställda effekter bland personer som redan bodde nära vind- eller solkraft när de informerades om möjligheten till olika ersättningsordningar. Bland personer i områden där det teoretiskt skulle kunna etableras en anläggning i framtiden gav två av ordningarna små positiva effekter. Studien prövade information och hypotetiska situationer, inte vad faktiska utbetalningar gör över flera år. Rambølls utvärdering för Energistyrelsen, s. 2–3 och 8–10

Den som värderar ett landskap högt kan fortsätta göra det efter en utbetalning. Kompensation måste kunna försvaras också då. Annars börjar vi bedöma ersättningen efter om mottagaren uttrycker rätt åsikt. Det är en märklig måttstock för en politik som ska stärka människors frihet.

Och inflytandet behöver gälla själva förändringen, inte bara hur pengarna används efteråt.

Kommunerna har redan en särskild formell roll. Tillstånd till en vindkraftsanläggning får som huvudregel bara ges om kommunen har tillstyrkt den. Miljöbalken kräver också att samrådet sker i så god tid att det finns utrymme för ett meningsfullt samråd innan miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga ansökan utformas. Miljöbalken, 16 kap. 4 § och 6 kap. 29–31 §§

Uppgiften är därför inte bara att ordna fler möten. Invånare bör tidigt kunna förstå vilka vägval som faktiskt fortfarande är öppna. Går det att ändra placeringen, tillfartsvägen eller projektets omfattning? Vilka lokala kunskaper saknas i underlaget? Kommunen och projektören bör sedan redovisa hur synpunkterna har påverkat förslaget och varför andra önskemål inte har tillgodosetts. Ett välbesökt möte säger i sig lite om möjligheten att påverka.

Det ligger i linje med Vindvals forskningssammanställning från 2021, som lyfter deltagande, tillit och betydelsen av att människor förstår vad som faktiskt går att påverka. Rapporten framhåller också att lokala perspektiv kan bidra med kunskap i planeringsprocessen. Vindvals rapport 7013, s. 74–77 och 83–84

Kommunerna behöver samtidigt kapacitet att granska underlagen, medan projektörer och markägare behöver tydliga besked om processen och när beslut ska fattas. Ett förfarande som går att förstå och lita på har ett värde för alla parter.

Frivilligt lokalt ägande kan ge ytterligare möjligheter. Kooperativ och delägande kan sprida ekonomiskt inflytande och låta fler ta del av avkastningen. Men den som investerar tar också en risk. Ett erbjudande om att köpa in sig ersätter därför inte gemensam lokal nytta eller en fungerande demokratisk process.

Men pengarna kommer inte ur tomma luften. Nya avgifter kan försämra projektens lönsamhet. Om staten i stället fördelar om befintliga skatteintäkter återstår mindre till andra uppgifter. Konjunkturinstitutet konstaterade 2025 att det inte tydligt framgick på vilka grunder bedömningen vilade att starkare kommunala incitament skulle väga upp den försämrade producentlönsamheten. KI kunde därför varken instämma i eller invända mot slutsatsen. Konjunkturinstitutets remissvar, 22 april 2025

Finansieringen avgör alltså vilken avvägning vi står inför. Nya pålagor på projektet kan göra investeringen svårare att räkna hem. Om befintliga skatteintäkter i stället fördelas om handlar avvägningen om utrymmet för andra offentliga uppgifter. Ersättning för befintliga intrång och incitament för nya etableringar har dessutom olika syften. Vi behöver följa vem som får del av pengarna, vad de gör möjligt och hur investeringarna påverkas. Det finns ingen anledning att låsa en procentsats innan den avvägningen är gjord.

Lokal delaktighet innebär inte heller att varje invånare kan få sin vilja igenom. Staten måste ta ansvar för ett elsystem som fungerar över kommungränser. Naturvärden och minoriteters rättigheter behöver prövas självständigt från kommunens möjliga inkomster. Varken en lokal majoritet eller ett angeläget klimatmål avgör ensamt vilka ingrepp som kan försvaras.

Den grönliberala uppgiften är att förena omställningen med större handlingsfrihet för människor. Då behöver vi följa makten hela vägen: vem får ersättning, vem får del av de gemensamma resurserna och vem får faktiskt påverka förändringen?

Först då kan också grannen som hyr sitt hem få ett konkret svar på vad omställningen ger henne att säga till om.